Jag kom iväg upp till Torpet efter lite "gnek" i gånjärnen hos omgivningen. För det ska jag säga; Det är fasiken inte lätt att få ihop tid när man en gång till ork...

Dagens "projekt" var TÄNKT att måla i "listerna" i spegeldörren. Samma "blåbär&mjölk"-färg som listerna. Jag stod och tejpade omsorgsfullt runt, för att inte få suddiga kanter mellan vitt och "blåbär". När jag hade tejpat klart och greppade penseln (dagens höjdpunkt!) så blev jag fundersam. Ska man måla "bara det nedsänkta" eller inre kanterna också?

Detta är en lånad bild

av en "spegeldörr". Den

nedre "fyrkanten" är

målad på ett sätt som jag 

tänkte måla "blåbär".

Jag började bläddra i en bok om "byggnadsvård av gamla Torp och Gårdar" och såg att jag tejpat lite fel. Rev bort tejpen och grundmålade dörren för 2:a gången i stället.

Efter det så avnjöt jag medhavd middag (rostbiff o potatissallad o ramlösa) i solen. Lyssnade på hästarnas tugg-tugg och Taltrasten.

Tog sedan mod till mig och gick upp på övervåningen, den oinredda vinden. Har sett massor med getingbon som sitter i "luftspalten" på taket. Vet ej om något är aktivt. Skulle jag peta på ett bo och det kommer ut en svärm, så är man ganska så...körd. Trappen ner är inte och leka med...

Avslutar med en bild på hallen. Där är det nästan färdigmålat. Bara nästan. Listerna har lite (fasttorkad, ähum) maskeringstejp som ska dras loss med en pincett eller nåt. Jag fick i alla fall lära mig att man ska dra bort tejpen INNAN färgen torkat helt...

Nattinatti! Sov gött!

Nu tänkte jag bjussa på lide bilder, på vad jag fixat med under den sista månaden. Min familj är nog ganska så less på mitt prat om målarfärger, målarfärger och målarfärger...

Ska även passa på att utlysa en VARNING!

VARNING!

Utövaren av renovering, målning, snickerier medmera i denna Blogg -är INTE ett proffs. Inte ens ett halvproffs. Bara en helt (o)vanlig halvtant som älskar livet på landet. Hon är trött på att nån karl ska fixa Torpet och gör det därför själv nu...

Hon kan inte mycket om färger, penslar, slippapper och byggnadsvård. Men är villig att lära sig, både genom egna misstag och succé.

Mycket görs säkert bakvänt, avigt och helt fel. Men provar man inte så lär man sig inte...

Trapp från hall till övervåning. I dag är 

övervåningen oisolerad och -tyvärr- en 

hel del kattbajs o kiss i spånet...

Trappen ska skrapas från färgen och

bara fotstegen ska vara trä. Resten vitt...

Lite dålig efter-bild. Men dörren är inte

klar än. Den ska vitmålas och "speglarna"

ska framhövas med lavendel-ton.  

NU har jag gjort det!

Skapat en Blogg om renovering/pyssel/inredning uppe i mitt Torp! Jag har velat skapa en sån här Blogg i säkert...10 år. Men nu så!

Först då en presentation av Torpet:

När jag för lite mer än 10 år sedan, separerade från min dåvarande sambo, så stod jag "på bar backe" med 2 hästar, 2 hundar och ett marsvin. Som tur var så var det sommar och hästarna kunde gå på lånat bete. 

Jag flyttade hem från Jämtlandsfjällens utkant till Medelpads inland; Ljungaverk. Min barndomsby.

Bodde inhyst hos min mamma och pappa i några veckor, men det kändes svårt när man en gång provat sina vingar.

Det kändes ganska omöjligt att hitta en bostad+stall att hyra, som ensam  och ung tjej. Folk tar en inte riktigt på "allvar" alla gånger. Men jag hörde mig för med folk till höger och vänster. Hyra in hästarna på stall och betala tusentals kronor i månaden, var inte heller en lätt tanke.

Så ringde min farmor. Hon hade sett en "säljes" lapp nere på byn. "Litet Torp med stallplats". Min pappa visste vart det var och vi åkte och kikade.

DET var magiskt. Minns att jag tänkte; "WOW! Här ska jag bo!!!"

Jag ringde ägaren och frågade om jag kunde få hyra stället tills vidare. Det fick jag.

Torpet låg efter en enslig liten skogsväg, som vintertid används till skoterled. Fastän jag åkt skoter där, ridit förbi i alla år så hade jag inte lagt märke till stället.

Efter 300m knagglig skogsväg, så kommer man upp på en höjd. Där -vid vägens slut- låg Torpet, med ett litet stall bredvid. 

Jag flyttade in ganska omgående. Fick husera som jag ville med de möbler och inredning som fanns där. Prio ett var förståss att bygga 2 spiltor i stallet. Stallet hade använts som "pub" och såg inte ut som ett stall. Men med lite fix så var det ett färdigt stall.

Minnsän idag lugnet som la sig över mig när jag flyttade dit. Folk tyckte jag var "knäpp". En ung tjej som flyttar ut i skogen, till en stuga utan toalett och varmvatten! Tragiskt nog, så hör jag än idag hur folk tror att man är "knäpp" för att man kunde bo så.

Så där bodde jag i 3 år. Första året som "hyresgäst". Sedan köpte min mamma loss det. Då började jag bygga om i stallet, så att det fanns plats för en egen häst till och 2 st inackorderingar.

Saker och ting förändras ju, och jag träffade en kille. Vips så var jag med barn. Inte helt planerat, men välkommet. Men problemet då, var att pappan till barnet bodde 11 mil bort. Och ville INTE flytta till en stuga i skogen, med endast sommarvatten och utedass...

Så jag hann bara flytta in hos honom, när jag fick bebisen.

Bodde 11 mil bort i 2 år. Sedan bar det av hemåt igen. Till Ljungaverk. Tyvärr så var inte standarden i Torpet den bästa, för att bo där med en 2  åring. Så vi hyrde en lägenhet inne i byn.

Och här bor vi än idag. Mot min vilja, skulle man kunna säga.

Jag hatar verkligen att bo i lägenhet. Huset "lever" inte. Man känner sig aldrig "uppladdad" av energi. Hästarna måste vara uppe vid Torpet och de ska ha tillsyn varje dag.

När jag bott här i lägenheten med min dotter i ett år, fick jag fast arbete. Bra betalt. Ansökte om ett lån för att kunna renovera Torpet till levnadsstandard med barn (dusch, toalett...). Fick avslag på det.

Så nu har vi bott här i lägenheten i snart 7 år... Det går inte en dag utan att jag tänker på renovering av Torpet. Har en otrolig längtan dit. Varje minut.

I bland sover vi däruppe, och det är ju mysigt. Men det blir inte som att "bo" där. För så mycket ska göras på bara kort tid, tills någon längtar hem till vattentoalett eller dusch.

Jag är en sån person som är diagnostiserad med "Svår, kronisk migrän med aura" och har inte tillpassats någon dundermedicin. Lever med huvudvärk NÄSTAN varje dag. Brände ut mig förra året och blev avskedad från ett jobb. Så orken att "renovera" har liksom inte infunnit sig.

Typiskt mig har varit att jag suttit hemma och "Googlat" på vackra stuckaturer, spröjsade fönster och prunkande pelargoner". Fylld av inspiration så har jag gett mig av upp till Torpet. Men när jag väl kommit dit, så har jag gjort av med min lilla ork. Och inget blivit gjort.

Men NU, under den sista månaden, så har orken börjat komma tillbaka. Jag har nu på en månad gjort mer än vad jag orkat på 10 år.

- Målat om i hallen. Befintlig liggande träpanel blev vit (från trä)

- Listerna i hallen är "blåbär o grädde"-färgat målade.

- Dörren mellan hall och kök är skrapad, "varmluftspistolad" och nu grundmålad.

-Väggen upp till övervåningen är grundmålad. Vit. Liggande Träpanel. 

Det riktigt kliar i fingarna över att komma upp dit och måla. SÅ skönt! Och så blir det så fräscht!

Så nu tänkte jag att Du som vill föja denna Blogg, ska få se (förhoppningsvis) hur Torpet förvandlas från en bortglömd, kantstött stuga till MIN Torpdröm!